Jag undrar hur många bokserier det finns som handlar om det övernaturliga och som riktar sig till unga kåta killar och tjejer mellan tio och tretton.
Vi har ju böckerna Twilight som handlar om vampyrer och varulvar och som blev till fem usla filmer som trots sin uselhet drog in MULTUM med pengar.
Nu så har turen kommit till bokserien The Mortal Instruments att bli filmatiserad. Det finns tydligen 5 böcker i denna serie och en sjätte på väg. Böckerna är skrivna av en kvinna som heter Cassandra Clare. Jag har själv inte läst någon av böckerna och hade fram tills nu aldrig hört talas om bokserien, trots att jag har ganska bra koll på utbudet av fantasyböcker. Men jag tror att det beror på att målgruppen är samma som till Twilight.
Man ska vara tolv, lite småkåt, lite efterbliven och inte ifrågasätta saker som är fullständigt ologiska. Det sistnämnda brukar dock inte vara något problem eftersom majoriteten av tolvåringar inte är allt för skarpa och missar allt som är helt tokigt.
Regissör: Harald Zwart. En holländare som flyttade till Norge när han var tolv och valde att stanna där. Han har bara gjort bajs, men var förmodligen inte så dyr i drift så därför valde Constantin Film Produktion honom. Hans tidigare skit består av bland annat Hamilton-1998 och den horribla remaken av klassikern Karate Kid som inte hade ett smack med karate att gör då det istället är Kung Fu han får lära sig.
Manus: Cassandra Clare har deltagit i processen med att föra över sin första bok till film. Detta har hon gjort i samarbete med Jessica Postigo som tydligen är den person som också arbetar med nya Tarzan. Hon har ingen tidigare erfarenhet what so ever.
Handling
Femtonåriga Clary börjar plötsligt rita en underlig symbol om och om igen som ser ut som en stenbock (det visar sig senare att denna och andra symboler är hederliga runor som vikingarna använde). Hon oroar sig lite över att hon inte vet varför hon ritar denna symbol och på sin födelsedagsfest ser hon en ung tjej och kille mörda en annan snubbe på en nattklubb.
Senare får Clarys mamma "besök" av några skumma och elaka typer som uppenbarligen har någon läder och lackfetisch. Dessa tillsynes arga besökare letar efter något, en bägare. Deras chef Valentine är ute efter denna kopp.
Efter ett kortare och ganska meningslöst slagsmål så får Clary ett samtal från sin mamma, hon skriker till Clary att vad hon än gör så får hon inte komma hem, det är för farligt och istället måste hon leta upp mammans pojkvän Luke. Här kommer det lite ologiska dumheter, mamma varnar dotter och dotter springer raka vägen hem. Samma förutsägbara och trista premiss som 95% av alla skräckfilmer. Hmmm jag är inne i min säkra lägenhet eller hus, jag hör eller ser skumma saker utanför, bäst att jag ger mig ut i bara kalsongerna/trosorna för att se vad som lurar där ute i mörkret (EPIC FAIL). Barrikadera dörren, ta fram kniven eller bössan "ZZZZZZZZZZZZZZ".
Väl hemma märker Clary att hela lägenheten är sönderslagen och att en argsint hund väntar på henne. Hon lyckas låsa in hunden som då förvandlas till något som ser ut som en zombiehund. Clary spränger zombiehunden i luften men den regenererar och tänker ge sig på henne igen. Då kommer snubben som hon såg döda en annan snubbe på nattklubben och han dödar zombiehunden.
Clary är ledsen och rädd och frågar "Vad fan var det för något?", snubben svarar "Du kommer inte att tro mig", men säger till trots att det var en demon. Mycket riktigt, Clary tror inte på att det finns demoner. Det kommer att ta lång tid innan hon ger med sig och bara efter att ha sett en massa konstigt skit.
Lite sunkig Dana Scully/X Files över dessa scener. Hur mycket skit ska man bli tvungen att se innan man tror på det?
Om jag ser ett spöke så ser jag ett spöke och tror på att det finns spöken. Men vissa människor måste uppenbarligen praktiskt taget bli rövfingrade av ett övernaturligt väsen innan de verkligen fattar att allt är på riktigt.
Det visar sig att snubben är en Shadow Hunter (demonjägare). Dessa personer är inte normala människor och besitter speciella krafter. Här kommer en annan sak som är lite irriterande, dessa Shadow Hunters kallar vanliga människor (mundanes/vardagliga) och det är ju uppenbart att författaren Cassandra Clare snott det från Harry Potter och vad de kallar människor som inte kan magi (mugglare) och sen har hon ändrat det lite och vips så är det hennes grej. För fan, gör något eget och unikt. Inte kopiera och låna, utan hitta på något själv. Hur svårt kan det vara?
Låt oss nu fortsätta. Otroligt nog är inte heller Clary en vanlig mundane, utan hon är tydligen också en Shadow Hunter. Hennes mamma var tydligen en av de bästa i branschen, men mamman ville inte att dottern skulle veta så hon har genom magi raderat dotterns minne.
Så nu måste de fixa Clarys minne så hon kan komma åt sina krafter. För att göra detta måste de besöka vampyrer som the Shadow Hunters har ett fredligt avtal med.
Dock så går allt åt helvete och en av Clarys mundane polare kidnappas och blir förvandlad till en vampyr. LOGIK??
Vi har nyligen fått veta att efter år av dödande och strider så hade ju Shadow Hunters och vampyrerna slutit ett avtal och nu är det äntligen fred. Nej, då ska några random vampyrer sätta allt på spel bara för att ta Clarys polare (man får heller aldrig någon förklaring till varför de gör det eller om det var iscensatt av elaka demoner).
Okej, nu är polaren en vampyr, fast han har inte fattat det än för ingen har berättat det för honom.
Och eftersom ingen har berättat det för honom så är han ingen riktig vampyr än?????? Detta eftersom han kan knata omkring i dagsljus vilket vampyrerna inte kan ju.
Han är heller inte stark och snabb som alla vampyrer. Något måste ha gått fel. Är han en vampyr eller inte??? Detta får vi inget svar på
Nu måste alla hjälpas åt att hitta den där koppen som den där Valentine var ute efter. Massa slagsmål, massa ostiga repliker, massa klyschiga repliker.
Alla Shadow Hunters klär sig i lack och läder, gärna i ett linne så alla tolvåriga tjejer kan se killarnas klena, bleka och fejktatuerade armar och de kvinnliga jägarna måste också alla ha lack, läder, kort korta kjolar och gärna lite höga klackar och se ut som prostituerade för då tänder ju de tolvåriga killarna till. Vi vet ju alla också att man är extra rörlig och kan slåss mycket bättre i kläder som sitter åt som åta helvete. Och högklackat är jäkligt effektivt när man ska springa och hoppa omkring.
Som jag sa är manuset supercheesy med riktigt dåliga repliker och inte roligt överhuvudtaget. Killen som träffar Clary först ska spela den tuffa, men ändå sårbara killen som är grymt duktig med att komma med snabba comebacks.
Exempel
I scenen där de besöker vampyrerna för att försöka fixa Clarys minne utspelar sig följande:
Clary, mundanekompisen, en shadowbrud , en annan shadwokille och shadowsnubben med de snabba comebacksen kommer in på stället.
De möts av snubben som äger stället och han säger att de inte är inbjudna, men att de får stanna tack vare att det finns en snygging i gänget. Då svara snubben med comebacksen "tack", precis som om snyggingen skulle vara han. Uppenbarligen är det meningen att detta ska ses som lite skämtsamt, men det blir ju så jävla ostigt bara
En annan mycket irriterande sak är uttal och språkkunskaper. En av shadowkillarna "Alec" är en brittisk skådis men bosatt i Kanada. Han har grava problem med att hålla sig till ett språk. Ena scenen pratar han brittisk-engelska och i nästa scen hardcore amerikansk förortsdialekt. Bestäm dig för fan!!!!!!!
Filmen har precis som Twilight fått en mycket blandat mottagande. Ibland tycker jag det är lite konstigt och svårt att veta vilka som verkligen är hardcore fans eller inte.
Vissa fans till böckerna säger att de minsann är superlojala mot böckerna och att filmen var usel och inte alls lik böckerna, medan andra fans också påstår att de är lojala mot böckerna och att filmen var fantastisk och följde boken jättebra.
Jag har ju inte läst böckerna så jag kan ju inte veta vilka som ljuger eller inte. Men jag tyckte filmen var ett stort pissigt skämt och om de som säger sig vara trogen böcker och samt tycket att filmen förtjänar högsta betyg är förmodligen de som är lögnarna eller så lever de i total självförnekelse.
Filmen förtjänar inte mer än en svag demon.