05.04.2014 21:24
Grekiska sagor är återigen på modet och Hollywood har inte blivit avskräckta trots tidigare floppar som Clash of the Titans och Wrath of the Titans.
Nu kommer sagan om halvguden Herkules vars pappa är ingen mindre än Zeus. Den person som är någorlunda allmänbildad känner till Herkules eller Herakles som han egentligen hette, men romarna var en aning korkade och hade svårt att säga Herakles så istället blev det Herkules.
Herkules räknas som den främsta av alla de grekiska hjältarna och särskilt efter hans 12 stordåd (Hercules 12 wonders). Utan att skämmas kan jag säga att den bästa porträtteringen av Herkules och hans äventyr är b-serien Hercules: The Legendary Journeys (1995-1999) med Kevin Sorbo som just Herkules.
Men Hollywood vill damma av legenden och ge den ett nytt ansikte, nämligen Kellan Lutz, en av nissarna i Twilight.
På ett tidigt stadium kund man hitta information om den kommande filmen om Herkules, dock var det aldrig någon information om innehållet i filmen eller tankearbetet bakom filmen. Istället handlade det om hur producenterna gnällde över att Lutz inte var tillräckligt vältränad, hur han var tvungen att skaffa fler magrutor.
Den galna finnen Renny Harlin står som regissör för detta spektakel och det är trist eftersom han faktiskt har gjort en del bra filmer, men efter The Legend of Hercules lär hans karriär fan vara över. Inte blir det bättre heller när en luttrad regissör som Harlin tar sig an ett projekt skrivet av två relativt okända och sunkiga manusförfattare, Sean Hood och Daniel Giat.
Historien som utspelar sig är enkel, för enkel. Herkules pappa Kung Amphitryon vill att hans andre son ska ta över efter honom och inte Herkules. Han kommer snabbt på en lösning och det är att skicka Herkules till Egypten där han blir förråd av sin far och senare såld som slav för att slåss som gladiator. En dag nås Herkules av nyheten att hans älskad mor har blivit mördad av pappa Amphitryon och nu börjar hämndkarusellen sin färd.
Herkules har en sidekick spelad av Liam McIntyre (Spartacus: Blood and Sand). I serien om Spartacus var Liam sjukt vältränad, men han får ju naturligtvis inte överglänsa Kellan eftersom det finns en risk att han blir ledsen då. Därför har producenterna tvingat Liam att sluta träna och istället för ett deffat muskelpaket har vi istället en smal och trött Liam.
Det som irriterar mig mest är inte det usla manuset, den usla dialogen, de dåliga actionscenerna eller den sunkiga CGI, utan det är Kellan Lutz otroligt vitblekta tänder. Varje gång han öppnar käften så är det som att man får en strålkastare rakt i fejan och sen tar det flera minuter innan de där små fläckarna som man får i ögonen efter man blivit bländad försvinner.
Lutz måste helt enkelt har gjort regelbundna tandblekningar mellan varje scen, för det är fan inte normalt att ha tänder som är vitare än elfenben.
Jag har inget positivt att säga om The Legend of Hercules och det bådar aldrig gott för en films betyg när tittaren efter filmen är fullständigt apatisk.
Troligen kommer den här rullen att bli en av årets sämsta, men det ska bli kul att jämför den med Brett Ratners version med Dwayne Johnson som Herkules.
The Legend of Hercules får en fjäderlös kalkon i betyg.