The Chronicles of Riddick: Dead Man Stalking.

24.12.2013 13:39

År 2000 kom filmen Pitch Black, som man senare valde att namnge The Chronicles of Riddick: Pitch Black eftersom det skulle komma fler filmer om hårdingen Riddick, snubben som letar efter sin hemplanet Furya.
Pitch Black var riktigt bra, lite av en klassiker i samma anda som första filmen om Alien.
Det var mörkt, skitigt, klaustrofobiskt (trots stor öppen yta på planeten) och ångestframkallande. Samt en viss charmig humor.

2004 kom filmen The Chronicles of Riddick där han var tvungen att kämpa mot de onda Necromongers (tro mig, de var verkligen MONGO).
En människoras som hade "magiska" krafter, eller snarare technomancers. De fick sina förmågor från speciella rustningar och diverse andra tekniska uppgraderingar.
The Chronicles of Riddick sög riktigt hårt.



Så nu 2013 är det dags för The Chronicles of Riddick: Dead Man Stalking.
Regissör/Manus: David Twohy (han har gjort alla Riddick).

Det inleds med några klipp som kort förklarar vad som hänt sedan Riddick dödade Lord Marshal (det var han som var typ kung över Necromongerna).
Denna ras hade ett motto (You keep what you kill). Så när Riddick dödade Marshal var det han som blev den nya kungen.
Nu har han tröttnat på att bara sitta på en tron, supa och knulla. Han vill ge sig iväg igen för att hitta Furya.

Så efter att fått ett litet tips bär det iväg och snart kommer de till en öde planet och Riddick misstänker att allt inte står rätt till.
Helt korrekt. En av hans undersåtar har förrått honom, detta är inte Furya och undersåten tänker döda Riddick (You keep what you kill).
En kortare actionscen utspelas och Riddick ramlar ner för en hög klippa och lämnas åt sitt öde.

Härifrån får man följa en skadad och lite nedbruten Riddick. Efter denna bittra förlust inser han att hans supande och knullande har gjort honom långsam och klen och nu är det dags att rycka sig i kragen.
Han bekantar sig snabbt med sin nya omgivning och dess otrevliga djur/monster som lever på planeten.
Efter ett tag hittar Riddick några baracker (tydligen är det vanligt att det finns små stugor på diverse planeter så man kan ta en liten fikapaus).
I dessa baracker finns det en radiosändare och för att kunna fly från denna gudsförgätna planet måste Riddick skicka en nödsignal.
Innan han kan skicka denna signal så scannas han och då får datorn reda på att han är en efterlyst brottsling och på så sätt snappas nödsignalen upp av ett gäng prisjägare, eller snarare två gäng.

Gäng ett är ett riktigt efterblivet patrask som hela tiden underskattar Riddick. När så gäng två dyker upp blir det konflikt mellan de två fraktionerna eftersom gäng ett anser att de har pax på Riddick och den utfästa belöningen. Prisjägargänget nummer två förklarar då att de skiter i pengarna, de vill bara ställa några frågor till Riddick.
Det visar sig att chefen för den andra gruppen är pappa till en av karaktärerna i den första filmen (Pitch Black), nämligen fångvaktaren William J. Johns. Han som lovade att ta med sig Riddick på skeppet om de lyckades ta sig dit levande, men om ni sett Pitch Black så vet ni att Johns försökte lura och döda Riddick, men det var han själv som fick bita i det sura äpplet.

David Twohy har försökt att hitta tillbaka till rötterna i vad som var succén Pitch Black. Delvis fungerar det, men samtidigt blir det lite av en blek kopia av det mycket bättre originalet.
Riddick slåss mot elaka monster, han och prisjägarna måste fly från planeten för det kommer massa elaka monster (precis som i Pitch Black), fast dessa monster kommer bara fram när det regnar en massa. De är någon form av vattenlevande monster och det finns små och jättestora varianter av dem. Uppenbarligen sover de nergrävda i jorden och vaknar till liv när de kommer en massa regn.

Så först slåss Ridick på två fronter,. Han måste döda monster och konfrontera prisjägarna och döda en del av dem också.
Det hela känns lite repetitivt och blir lite segt i längden. Humorn lyser med sin frånvaro förutom en scen:
En stor och hård prisjägare med tung bössa ska ge sig ut till rymdskeppet för att hämta lite saker. Han är mycket nervös och säger till sin klena backup att han ska vara jävligt vaksam för Riddick kan fan vara överallt och varsomhelst (i nästa klipp glider filmkameran långsamt upp och över rymdskeppet och man får se Riddick sitta på taket och sola sig medan han dricker lite vatten). Lite smått underhållande tyckte jag.

Sen är det dags för finalen, nämligen flykten från elaka monster som också innehåller flera slagsmål.
Det tråkiga är att jag får inte den här klaustrofobiska känslan och det känns inte så spännande.

Jag ger Riddick 3 två svaga rävsaxar, ni fattar vad jag menar när ni sett filmen.