Mission Impossible - Ghost Protocol. Den första MIP kom 1996 och då var Ethan Hunt tvungen att rentvå sitt namn sedan några elaka personer försökte sätta dit honom för något som han inte gjort. Personligen tyckte jag att första filmen vara ganska bra. Manuset var smart skrivit och genomarbetat och skådespelarna gjorde relativt bra ifrån sig.
Sen kom MIP2, mycket sämre än sin föregångare men den gick ju att titta på. Sex år efter MIP2 var det dags igen och denna gång var titeln väl genomtänkt och lockande MIP3 valde man att kalla filmen rätt och slätt. MIP3 var uruselt dålig. Ett konstigt manus en konstig elaking spelad av Philip Seymour Hoffman som i vanliga fall är en jävligt bra skådis, men som elaking passade han verkligen inte som.
Nu har det passerat sex år och då jäklar är det dags för MIP4. Regissören har varit smart och valt att inte döpa filmen till MIP4, han vet att många fans var missnöjda och nu försöker han lura dem genom att istället döpa filmen till Mission Impossible - Ghost Protocol. Jag kan medge att även jag blev lurad, men det tricket höll bara i ungefär 25 minuter. Jag har läst 20 andra recensioner av MIP4 och snittbetyget ligger runt en trea eller svag trea. Vissa clowner har försökt att höja medelbetyget genom att dela ut fyror och femmor vilket är helt oförståeligt. Uppenbarligen recenserar inte majoriteten av recensenter helheten utan väljer att plocka ut lite godbitar och sen sätta ett betyg på just dessa godbitar.
Recensenten på SVD skrev följande: Följaktligen är protester mot den absurda intrigen i och för sig förståeliga, men likväl missriktade. Ok, här har vi en galen svensk, en kärnfysiker som tolkar Darwin aningen hårt och som avser att sätta igång ett kärnvapenkrig för att snabba på evolutionsprocessen. Det är tossigt, men det spelar ingen roll; det är bara en förevändning.
Michael Nyqvist har säkert kul i sin skurkroll, men presterar inte något skådespeleri som låter sig recenseras på något meningsfullt sätt. Detsamma gäller Tom Cruise i huvudrollen, och det är bara som det ska.
Recensenten börjar alltså med att förklara för oss potentiella tittare att manuset är ganska löjligt och inte särskilt trovärdigt eller genomarbetat, därefter går han vidare och kritiserar skådespelarna och säger att de gör en medioker insats. MEN efter detta fortsätter recensenten med att ösa lovord över alla häftiga actionscener, CGI är otrolig och enligt recensenten har filmen ett fantastiskt vackert foto och utifrån detta bedömer han att MIP4 är värd en femma i totalbetyg.
Allt jag kan säga är att Jan Söderqvist på SVD borde skaffa ett par jävligt starka glasögon och se filmen en gång till och sedan sätta ett nytt betyg som ligger inom en mer verklighetsanknuten ram. Man kan inte säga att merparten av en film är dålig för att sen sätta ett skyhögt betyg på de delar som man anser är bra. Det är ju helheten som man tittar på.
MIP4 har ett fruktansvärt löjligt och skrattretande manus fyllt av ologiska luckor och absurda sätt som regissören valt att lösa dessa luckor med. Dialogen är korkad, trög, löjlig, trist och helt urvattnad. Jag håller med om att det är grymma actionscener och fet CGI och stundtals ett otroligt bra foto. Filmen är ganska medelmåttig och hade det inte varit för alla effekter så hade det varit ett äkta sömnpiller.
Jag ger MIP4 en mycket svag tvåa. Det är möjligt att Jan på SVD lider av svårartad action-fetish och därför gav filmen ett högt betyg och då kan jag väl tänka mig att andra personer med action-fetish kommer att gilla MIP4.