Jag kan inte spoila denna film i förväg eftersom titeln redan spoilat filmen åt mig!
Regissör: Peter Berg. Han har tidigare gjort skit som The Kingdom, Hancock, Battleship och nu Lone Survivor.
Manus: Peter Berg/Marcus Luttrell.
Marcus Luttrell är en före detta soldat inom Navy SEALS och han har skrivit boken "Lone Survivor: The Eyewitness Account of Operation Redwing and the Lost Heroes of SEAL Team 10".
2005 var året då operation Red Wings genomfördes. Luttrell och tre andra SEAL ska leta upp en Taliban vid namn Ahmad Shah. Enligt Luttrell är denna Taliban mycket högt uppsatt och ett viktigt mål för USA. Enligt uppgifter ska Shah befinna sig någonstans i Korengal (en stor dal i Afghanistan med omgivande bergsområde). Väl på plats börjar allt bra, de lokaliserar Shah och drar sig tillbaka. En stund senare blir de upptäckta av några herdar som vaktar sina getter. Nu uppstår ett dilemma, ska de döda herdarna eller ska de släppa dem fria och riskera att de informerar lokala talibaner.
Saker och ting går iallafall åt helvete och det slutar med att alla i SEAL Team 10 dör förutom Marcus Luttrell "Lone Survivor".
Boken blev snabbt en bestseller men samtidigt så delade boken det amerikanska folket. Många, inklusive mig hävdar att hans berättelse är gravt överdriven eftersom det inte går att verifiera hans berättelse då hans kamrater dog. Det har även gjorts ett flertal djupstudier av Luttrells bok och dessa studier pekar på många brister och rena lögner. Jag har läst boken och det är en unken historia skriven av en Islamofob som anser att alla muslimer är talibaner, terrorister, jihadkrigare och självmordsbombare. I boken ifrågasätter han konstant de så kallade "Rules of engagement". Detta är "regler" eller "lagar" om hur krigföring ska gå till. Exempelvis så är en obeväpnad person i ett krigsområde en "Non combatants", jag kallar det rätt och slätt civila. Om de dock har ett vapen så är de "enemy combatants" och är då lovligt byte. Luttrell menar att dessa "regler" försvårar för soldater i krigszoner eftersom det inte alltid går att se om en person är beväpnad eller inte. Om man läser lite mellan raderna så menar Luttrell att det vore bättre om man fick skjuta först och ställa frågor sen.
Det är också mycket underligt hur Luttrell lyckats sätta fel titel på sin egen bok "Operation Redwing". Enligt militära dokument så namngavs olika operationer efter hockeylag vid den här tidpunkten och dessa dokument visar att operationen hette "Operation Red Wings" efter Detroits NHL hockeylag. Så Operation Redwing har aldrig existerat.
Vidare visar också dessa dokument att talibanen Ahmad Shah faktiskt inte var särskilt högt uppsatt, han fanns inte ens på den amerikanska topp 50 listan över mest eftersökta terrorister.
Luttrell skriver även att det var hundratals talibaner som attackerade hans team och att det var tack vare gud att han överlevde och lyckades krypa 12 km genom bergen för att slutligen få hjälp av några muslimska afghaner vilket i sig är lite komiskt då Luttrell hatar alla muslimer. I sin rapport hävdar Luttrel att det var minst 200 talibaner som attackerade honom och hans SEAL team. Senare i en intervju med Ed Darack från tidningen Marine Corps Gazette sa Luttrel att det kanske rörde sig om ungefär 20 till 40 talibaner, men ett tag senare vid en presskonferens var det tillbaka till minst 200.
Filmen är lika usel som boken, om inte uslare. Det är en patriotisk fest utan dess like. Filmen inleds med små klipp från utbildningen av SEALS, dessa otroliga övermänniskor som skyddar den amerikanska livsstilen mot de elaka muslimerna. Samtidigt passar Berg och Luttrel på att även i filmen visa sitt missnöje mot "the rules of engagement" genom en scen där en person snabbt går igenom dessa "regler" och under tiden så sitter alla soldater och suckar och skakar på huvudet. Dialogen känns hämtad direkt från den kristna högern och budskapet är att USA och gud skyddar världen mot allt ont.
Lone Survivor är två timmar lång och det börjar riktigt långsamt och sömnigt för att helt plötsligt efter 51 minuter påbörja ett evigt skjutande som pågår i mer än 40 minuter.
Denna film är så otroligt usel så att jag får ont i magen och jag fattar inte att Mark Wahlberg tog på sig att spela sannings förvrängaren Marcus Luttrell.
Sådan patriotisk skit förtjänar inget betyg, bara spott och okvädningsord.