26.06.2014 15:47
Dags att plocka fram den amerikanska flaggan, vifta som fan och sjunga "O say, can you see, by the dawn’s early light, What so proudly we hailed at the twilight’s last gleaming, Whose broad stripes and bright stars, through the perilous fight, O’er the ramparts we watched, were so gallantly streaming? And the rockets’ red glare, the bombs bursting in air, Gave proof through the night that our flag was still there; O say, does that star-spangled banner yet wave O’er the land of the free and the home of the brave?"
Tom Clancy var snubben som kunde skriva tuffa, men samtidigt smarta thrillers om kalla kriget, militären, CIA och politisk korruption. Viktigt att tänka på är att Clancy var en supernationalist och patriot av högsta rang. Han gillade att lyfta fram hur bra USA är och hur grym deras militär och teknik är. Det var dock så att denna patriotism var en aning förtäckt i hans böcker, medan i diverse intervjuer och artiklar så pratade han alltid om "The greatness that is USA".
Det har gjorts fem filmer som är "baserade" på Clancys böcker:
Jack Ryan: Shadow Recruit - 2014
Jakten på Röd Oktober - 1990
Patrioter - 1992
Påtaglig fara - 1994
The Sum of All Fears - 2002
Röd oktober och Patrioter får väl anses vara de bättre, medan de övriga suger ganska hårt. Så fort det nämns att en film "baseras" på en bok eller "verklig" händelse så går mina varningssignaler igång. För vad innebär det att något "baseras" på eller bygger på en "verklig" händelse?
I princip betyder det jack shit. Produktionsbolaget har köpt rättigheterna och det är upp till dem att sedan använda materialet som de vill och ofta resulterar det i en salig röra och slutprodukten är ofta en hög med färsk rykande skit.
Jack Ryan: Shadow Recruit
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Adam Cozad och David Koepp
Budget: 60 miljoner dollar
Huvudskådisar: Kenneth Branagh, Chris Pine, Kevin Costner och Keira Knightley
När jag var ung såg man Kenneth Branagh i filmer som "Henry V" och "Mary Shelley's Frankenstein" och tänkte att den här killen han kan fan skådespela, dock tröttnade man fort eftersom flertalet av hans kommande filmer var av låg kvalitet. Det är Branagh som regisserar och även spelar den elaka ryska skurken. Hans roll känns lite platt och det är otroligt tröttsamt att Hollywood hela tiden ska envisas med att inte använda autentiska skådespelare. Hur svårt kan det vara att hitta en äkta hård ryss att spela skurk! Istället ska man titta på irländaren Branagh som inte på något sätt påminner om en rysk gangster och det hela blir inte bättre av att hans ryska inte är sprunget från en infödd ryss. Till sitt försvar sa Branagh att han tränat mycket hårt med en rysk lärare och han tycker sig ha bemästrat det ryska språket. ZzZzZzZzZ
Återigen tror Hollywood att biobesökare ska strömma in på biografen bara för att de ser namnet Kenneth Branagh i uppsättningen, men så blev det ju inte.
Keira Knightley porträtterar återigen rollen som snygg och vek, men med hjärtat på rätta stället.
Knightley har i huvudsak tre uppgifter:
1. Tindra med sina ögon.
2. Skrika i skräck.
3. Irritera sin omgivning genom att konstant gnälla över att hon aldrig får åka till Paris.
I boken Jack Ryan: Shadow Recruit är Jack mer tafatt och obekväm i rollen som hjälte än vad han är i filmen. Där tar det ungefär två sekunder för honom att inse att han är en mördarmaskin som är expert på kampsport och parkour. Detta eviga parkourande i varenda jävla film är fruktansvärt enerverande.
Jack Ryan är siffergeniet som efter terrorattacken 9/11 bestämmer sig för att ta värvning i armén eftersom det är VARJE amerikans skyldighet att tjäna sitt land genom att åka till platser som Afghanistan och döda så väl terrorister som civila.
Efter att Ryan genomgått sin militära träning bär det av till Afghanistan. Han och en "polare" sitter i en helikopter tillsammans med en ny rekryt och de berättar för honom om hur fräckt det är att få vara soldat för då får man resa till spännande platser och se nya saker. Sekunder senare säger det BOOOOM när helikoptern skjuts ner. Enbart Ryan överlever, men han får allvarliga skador som kommer att kräva lång rehabilitering.
Väl på sjukhuset så tycker Ryan att han inte har något att se framemot, inget att kämpa för, men den snygga sjukgymnasten spelad av Knightley tindrar lite med ögonen och ger Jack lite uppmuntran och vips så är han rena maratonlöparen. ZzZzZzZ alla dessa klicheer får mig att må illa.
Costners karaktär arbetar inom CIA och är uppenbarligen ansvarig för diverse Black op (hemliga militära uppdrag som ofta inte är direkt lagliga eller sanktionerade).
Han är också en kliché från typ 10 000 andra filmer om personer inom CIA "You want to serve your country", "Do your duty" bla bla bla.
Efter att Jack mirakulöst återhämtat sig så börjar han jobba som analytiker för CIA, den sorts analytiker som sitter och letar efter terroristernas pengar och vilka som ger dem dessa pengar.
Han misstänker att en bank tvättar pengar åt någon terrororganisation och berättar detta för chefen på CIA som i sin tur sänder iväg honom på sitt första uppdrag ute i fält.
So far so good, eller? Det är nu som regissören börjar ignorera bokens innehåll och istället hittar på eget som inte är särskilt trovärdigt.
Så CIA skickar sin analytiker till Ryssland för att ta en närmare titt på penningtransaktionerna och när han anländer så blir han upplockad av en taxikurir som kör honom till värsta lyxhotellet. Väl innanför dörren på hotellet så drar taxisnubben fram en picka och börjar skjuta, men vi vet ju ALLA att skurkar är de sämsta skyttarna som finns. Det hela slutar med en närstrid där Ryan slutligen lyckas dränka elakingen i badkaret. Nu är det panikdags och Ryan flyr upp på taket och ringer CIA för vidare instruktioner och de ger honom en adress som han ska gå till och säger "Your a marine, remember your training and you will survive". Det är här som Ryan vaknar till liv och inser att han är i princip som Jason Bourne, bäst på att köra bil, bäst på att köra motorcykel, bäst på att hoppa hit och dit med mera med mera
Så här fortsätter det i 104 minuter. Vi kan tacka gudarna att filmen faktiskt är relativt kort. Tröttsamt klyschig dialog, överdrivna actionscener och korkade skurkar, det köper jag inte, så är det bara.
Jack Ryan: Shadow Recruit får en analytiker i betyg.