Gravity

23.12.2013 15:42

Rymden är fascinerande och oändlig. Det har gjorts otaliga filmer om rymden, scifi, drama och dokumentärer. Det är något speciellt med just rymden. Vi är här nere på marken och där uppe finns planeter, stjärnor, satelliter och rymdvarelser så klart.

Alfonso Cuarón gav oss den fantastiska filmen Pans Labyrint (2006) och nu 2013 så ger han oss rymdsagan Gravity.

Regissör: Alfonso Cuarón

Manus: Alfonso Cuarón och hans son Jonás Cuarón

Budget: 100 miljoner dollar

Dr Ryan Stone (Sandra Bullock) är en medicinsk ingenjör som är på sitt första uppdrag i rymden och ska göra något arbete med en rymdskyttel. Med på resan är också den mycket erfarna astronauten Matt Kowalsky (George Clooney) som nu gör sitt sista uppdrag innan han ska pensionera sig.

Efter att ha tagit sig fram till sin destination är det dags för en liten rymdpromenad och under denna vandring inträffar en katastrof. En rysk spionsatellit någonstans i närheten av Stones och Kowalskys rymdkapsel exploderar och vrakdelar från denna satellit träffar deras skepp medan de båda är ute och vandrar. Det är också nära att de själva träffas av trasiga delar. I allt detta kaos så svävar Stone iväg ut i tomheten, bort från skeppet och Kowalsky svävar efter och lyckas fästa en lina mellan de två och nu börjar en kamp mot klockan. Hur ska deras syre i deras dräkter räcka? Hur ska de ta sig tillbaka till kapseln?

Filmen bygger på urgamla stereotyper och klichéer. Mannen är lugn och metodisk när krisen är framme medan kvinnan är panikslagen och osäker. Mannen vet vad som ska göras medan kvinnan bara yrar runt ZzZzZzZz

Det som irriterar mest är alla ologiska saker som man inte får några svar på.

1. Varför skickar man upp en medicinsk ingenjör i rymden för att laga saker? Ingenjörer designar saker och tekniker är de som installerar det som ingenjörerna uppfinner. Så rimligtvis borde de ha skickat en tekniker för att utföra reparationen.

2. Efter olyckan så säger Kowalsky till Stone att de måste spara på syret i sina dräkter och att hon måste andas lugnare och prata mindre. Men 30 sekunder senare så börjar han leka 20 frågor. Hur var det nu, skulle ni inte spara på syret?

3. Houston eller vilka det nu är som skickar upp dem vet att saker och ting gått åt helvete, trots detta råder det total radiotystnad. Stone svävar 483 km ovanför jorden och skriker ut sin ångest i sin radio, men inte ett svar. Jo faktiskt ett. En kinesisk äldre man med en kortvågsradio får hon svar av och han kan inte ett ord engelska. En kille med en kortvågsradio? Allvarligt? Typ hela USA och deras avancerade rymdprogram försöker febrilt få tag på Stone, men allt som finns att hitta är en snubbe från Kina med en kortvågsradio? Idioti.

4. Efter mycket om och men lyckas Stone ta sig till en räddningskapsel. Problemet är bara att hon har inte en aning om hur man startar den och det finns hundratals knappar. Lösningen? Tryck på alla knappar och hoppas på det bästa och tydligen är det så man ska göra. NASA bygger rymdkapslar som startas genom att trycka på alla knappar? Det var uppenbarligen för svårt att installera en stor grön knapp med ordet START på?

Filmen är otroligt vacker, en fröjd för ögat att se fotot, men med ovanstående dumheter samt en dialog som är så idiotisk och ostig att man får ont i magen så håller det bara inte. Spiken i kistan är när Kowalsky offrar sitt liv för att rädda Stone. Varför gör han det? Varför räddar inte han sig själv? Jo för att han är en man och en man skulle aldrig offra en kvinna i nöd. Usch vilken äcklig kliché.

Gravity har fått ganska höga betyg och en del säger att filmen var gripande, man fick själv ångest och kände sig närvarande och nästan själv kunde föreställa sig känslan av att ensam sväva omkring i den kalla rymden och snart ha slut på syre.

Jorå, nog fick jag ångest alltid, ångest över att det var så jävla lång tid kvar innan skiten var slut.

Det konstigaste är hur mycket tid som lagts ner på den här filmen och hur det då kan misslyckas så totalt. Far och son sa i en intervju att de har planerat filmen in i minsta detalj under sex års tid och arbetat med det visuella för att fånga verklighetsaspekten. Jo visst, men under dessa sex år hur mycket tid gick det åt till själva manuset och dialogen? En vecka?

Jag delar ut två astronauter och hade det inte varit för det magnifika fotot så hade det blivit noll i betyg.