27.05.2014 08:49
Jag har under en lång tid sett framemot att se nya Godzilla och nu när jag sett den är jag fruktansvärt besviken, så besviken att hela min kropp skakar av ilska.
Berättelsen om det muterade monstret Godzilla har stor utvecklingspotential, men en usel och relativt oerfaren regissör (Gareth Edwards) och en än sämre manusförfattare (Dave Callaham) kastar allt i soporna. Dock måste jag faktiskt försvara Callaham lite eftersom han tidigare gjort bra arbeten med Expendables 1, 2 och 3, men i Godzilla verkar han fått total blockering av allt som kallas kreativitet.
Människan vill alltid sträva framåt, kosta vad det kosta vill och vi drar oss inte för att utföra det ena bestialiska experimentet efter det andra för att uppnå våra drömmar och så skapades Godzilla.
Det enorma monstret som slåss mot andra monster och mot mänskligheten.
Jag tror vi alla känner till historien om "kärnkraftverket" som "exploderade" och på något sätt muterade fram ett ohyggligt stort monster som bara vill förstöra och döda och nu måste människorna slå sina kloka huvuden ihop och komma fram till hur man på bästa sätt ska kunna bemöta detta odjur.
Precis som i alla andra monsterfilmer så gäller enbart en sak, anfall är bästa försvar. Vi skickar in soldater i mängder som går mot en säker död, in med flygvapnet och flottan också för att vara på den säkra sidan. Vart fan finns det ett lasergevär när man väl behöver det?
Filmen har en del duktiga skådisar som Ken Watanabe, Bryan Cranston (Heisenberg för fan) och David Strathairn, men vad hjälper det när dialogen känns som den är skriven av en person som inte klarade av att få fullständiga betyg i grundskolan. Så otroligt många oneliners och forcerade meningar flyger ut ur skådespelarnas munnar, som en usel actionfilm från tidigt 80-tal (pang, pang, pang, pang).
Problemet med Godzilla är att man precis som i Transformers 1, 2, 3 och snart 4 valt att lägga allt fokus på massförstörelse. Regissören tror att vi tittare ska bli imponerade och så hänförda av allt som rasar och exploderar omkring oss att vi totalt glömmer bort den usla dialogen och det ganska haltande manuset, men detta trick fungerar bara på väldigt unga människor, människor med låg IQ och personer som tycker att serier som How I meet your mother är roliga.
Vi andra är inte lika blinda och faller inte för sådana enkla knep. Visst kan det vara underhållande när saker exploderar, men det blir fort tröttsamt och förutsägbart när byggnader rasar och allt sprängs i bitar under nästan två timmar.
Och vart fan håller Godzilla hus någonstans? Han kom, han såg och han försvann. Filmen handlar om Godzilla, men istället får jag se massa soldater ranta runt i dimman letandes efter ett enormt monster som de har svårt att hitta.
Originalet arbetade mycket med miljöaspekten av att kärnkraft och atomvapen är en farlig kombination och att ur detta skulle det kunna födas hemskheter som just muterade djur. Vi vet ju alla hur illa det gick när Tjernobyl small och i efterdyningarna så visade det sig att människor, foster och djur utvecklade olika "mutationer/defekter", dock inga megamonster.
I remaken skymtar detta miljötema förbi, men allt för snabbt för att det ska kunna tas på allvar. Dessutom fattar varje människa att atomvapen är livsfarliga, men inte för att de eventuellt skulle kunna mutera fram ett 100 meter högt monster, utan för att om skiten brinner av så är det adjö med mänskligheten och vår stackars jord för ett bra tag framöver.
Godzilla för nöja sig med 2 kärnreaktorer i betyg.