Django Unchained

21.12.2013 19:59

 

Quentin Tarantino är känd för att ha smarta dialoger i sina filmer och på samma gång en skön underton av svarthumor.
Dock är inte Django Unchained en sådan film.

Merparten av den så kallade svenska recensionseliten hyllade Django Unchained och delade mest ut femmor och fyror. De hyllade det vackra filmvåldet och den subtila humorn som enligt dem genomsyrade filmen. Utanför Sveriges gränser har mottagandet varit ganska splittrat och filmen har fått överhängande treor i betyg.
Kanske är det så att svenska recensenter sett något som inte de icke svenska sett, eller för den delen jag. För Django Unchained är verkligen inte värd mer än en svag trea och kanske även en tvåa då det är en av Tarantinos sämre filmer, kanske även en av de sämsta som han skrivit och regisserat.

Listan över tunga skådespelare kan göras lång, (utöver de två huvudkaraktärerna Jamie Foxx och Christoph Waltz) hittar vi namns som Leonardo DiCaprio, Samuel L. Jackson, Walton Goggins, James Remar, Don Johnson och som vanligt har Quentin Tarantino skrivit in en liten roll åt sig själv.
Karaktärerna är MÅNGA och majoriteten är enbart korta biroller.

Filmen är hela 2 timmar och 44 minuter lång och det är ALLDELES för mycket speltid. Tarantino skulle enkelt kunnat klippt bort minst 44 minuter, upp till en timme och på så sätt gjort filmen bättre.
Visst är filmvåldet snyggt, massivt överdrivet och helt underbart och stundtals briljerar den subtila svarta humorn och får mig att skratta. Men tyvärr måste jag säga att jag faktiskt mest gäspade och undrade om filmen någonsin skulle ta slut.

Det är allt för mycket dialoger som inte fyller någon som helst funktion och mycket av denna dialog är bara en massa odrbajasande som irriterar. Det känns nästan som att Tarantino på förhand bestämt att filmen ska vara 2 timmar och 44 minuter och utifrån denna tidsfaktor så har han sedan börjat skriva manuset. Men efter ett tag inser han att den smarta dialogen som han skrivit inte på långa vägar kommer att täcka 2 timmar och 44 minuter och istället för att bara säga till sig själv att det får räcka med två timmar så bestämmer sig Tarantino för att slänga in en massa onödiga scener med massa dryg och stundtals obegriplig dialog som inte tillför ett smack enbart i syfte för att kunna täcka den tid som återstår.

Det som enligt mig räddar filmen är den fantastiska Samuel L. Jackson som spelar DiCaprios slav/hovmästare/house nigger och han gör ett förbannat bra jobb.
Utöver det är det inga lysande insatser som kommer från de övriga skådespelarna.

Det som är riktigt drygt är att Tarantino sagt att han velat porträttera den era då filmen utspelar sig (två år före det Amerikanska inbördeskriget). Dock har han helt missat att svarta slavar under denna tid var förbjudna att göra det mesta förutom att plocka tobak, bomull och tjäna sina vita herrar.
Dock har tydligen käre Django helt missat detta, eller så är han helt enkelt ett mirakel utan gränser. För första gången i sitt liv när han ska rida på en häst visar det sig att han fan är rena rama Malin Baryard mästerryttaren och vi ska inte snacka om hur jävla duktig han är på att skjuta pistol och gevär.
Första gången han avfyrar en bössa är mot stackars Don Don Johnson som då också är ett rörligt mål på häst och avståndet är långt. Men det hindrar inte Django från att få ett perfekt head shot.

Jag ger Django Unchained en mycket svag trea, på gränsen till en tvåa. Hade filmen varit två timmar utan alla onödiga scener som inte tillför något så skulle betyget blivit betydligt bättre.


Men jag som filmfantast/recensent kan inte göra som andra korkade filmrecensenter och skriva att filmen har en hel del onödig dialog men den övriga dialogen som är briljant gör att filmen får en femma. MAKES NO SENSE AT ALL!!!!!!!!