Ett SciFi drama om tre snubbar i artonårsåldern som får superkrafter.
Både regissören och manusförfattaren är relativt okända men har ändå lyckats skapa någonting av värde. Dock kunde det hela varit mycket bättre om man satsat ännu mer på karaktärerna, slutet och skippat influenserna från den animerade rullen Akira (1988) och tv-serien Heroes.
Producenten har valt att filma utifrån ett dokumentärperspektiv och de tre killarna filmar allt som händer genom hela filmen (lite Blair Witch Project stuket). Detta gör att det skapas en viss närhet och det känns mer autentiskt.
Andrew är en bekymrad och skuldtyngd tonåring. Hans mamma är svårt sjuk, hans gravt alkoholiserade pappa slår honom och i skolan är han mobbad både psykiskt och fysiskt.
Han har en kusin vid namn Matt som är något år äldre och Matt försöker få Andrew att tuffa till sig lite och stå på egna ben.
En kväll drar Matt med sig Andrew på en fest. Där stöter han på den tredje killen Steve som är polare med Matt. Steve och Matt släpar med Andrew ut i skogen för de vill att han ska filma en cool sak. Ett styck hål i marken och de tre klättrar ner i mörkret. Där nere hittar de något konstigt som lyser i ett mystiskt blått sken (troligen någon form av utomjordisk apparatur) och plötsligt börjar alla tre att blöda näsblod och i nästa sekund så har tiden hoppat en bra bit framåt.
De tre har nu upptäckt att de på något vis fått övermänskliga krafter. Det börjar med telekinetiska förmågor och utvecklas under filmens gång till allt starkare förmågor så som att kunna kontrollera vädret (Storm i X-Men). Allt fortsätter ganska oskyldigt och de tre hänger ihop och experimenterar med sina förmågor och efter en incident med en bil som Andrew skickar i diket så bestämmer de sig för att sätta upp olika regler som ska fungera som moraliska vägvisare (man använder inte kraften för att skada andra).
Polarna kommer fram till att de ska hjälpa Andrew att bli populär och detta uppnås genom skolans talangtävling där Andrew använder sina krafter för att genomföra en show med magiska inslag.
Matt och Steve är två jordnära personer utan nämnvärt bagare i ryggsäcken medan Andrews bakgrund gör att han är den perfekta kandidaten för att fucka upp allt. Gradvis börjar han intala sig att han är bättre än alla andra, att det hela handlar om evolution och att han nu har passerat alla andra och därför är högst upp i näringskedjan. Kort sagt, han anser mer eller mindre att han är gud. Detta förstärks av en incident med en av kamraterna och från det ögonblicket kan det bara sluta illa, riktigt illa.
Detta är en intressant men svår genre. Det har skrivits mängder av böcker, serietidningar och gjorts flera tv-serier och filmer med detta temat. Personer som får krafter och brottas psykologiskt med etik och moral i användandet av sina krafter. Killen som egentligen är snäll, men utfryst och slagen ser sin chans till hämnd. Killen som spelar tuff inser att han har ett ansvar för sin kraft. Listan kan göras lång.
Som jag skrev i början anser jag att filmen hade stor potential men att producenten slarvat bort känslan genom att satsa på en mycket lång men bra uppbyggnad av karaktärerna och vad som leder fram till den katastrofala vändningen och sedan snabbt knyta ihop säcken på ett mycket tråkigt och förutsägbart sett på bara en kvart.
Den dramatiska uppbyggnaden pågår i 56 minuter och sedan händer ett par mindre viktiga inslag i ungefär 8 minuter och kvar blir då 20 minuter. Filmen varar i totalt 84 minuter så slutscenerna pågår ju inte i mer än ungefär 13-15 minuter då resterande är eftertexten.
Det hela känns jävligt surt för man har spenderat 56 minuter på att bygga upp filmen till något bra och jag tar till mig det filmiska och dramatiska i berättelsen och sen väntar jag på att något episkt ska hända eller att något utöver det vanliga ska ske. Men när då producenten bara har ungefär 13 minuter på sig att avsluta så slängs man snabbt som fan in i det klassiska Hollywood slutet med en slutstrid, lite explosioner och ett sista försök att i den sista minuten få tittaren att känna sorg och kanske gråta en skvätt.
För mig blev det tvärtom. Jag blev jävligt missnöjd och förbannad. 56 minuters okej karaktärsdrama och sen bara BOM, BANG och så var skiten slut?????? Stor potential kastades ut genom fönstret och det är trist.
Jag ger Chronicle en tvåa. Om inte producenten våldfört sig på slutet i filmen på ett sådant fruktansvärt och förutsägbart sätt så hade filmen istället fått en stark tvåa.