03.06.2014 19:23
Lite då och då kommer det filmer som man inte har särskilt höga förväntningar på. Antingen beror det på att regissören/manusförfattaren och skådespelarna inte är särskilt kända eller för att själva premissen för filmen känns en aning urvattnad. Vad jag vill komma till är att ibland så överraskar dessa filmer en totalt, som en fet käftsmäll så det bara snurrar i skallen och man fattar inte hur det är möjligt. Som filmälskar och recensent är det sådana ögonblick som värmer både hjärta och själ.
Blue Ruin är en lågbudgetfilm med fokus på drama och thriller. Regissören och tillika manusförfattaren Jeremy Saulnier var helt okänd för mig, men efter denna filmen lär han få erbjudanden från alla håll och kanter.
Temat är tämligen enkelt, hämnd. Dwight (Macon Blair) spelar en vilsen själ som bor på gatan, eller snarare i sin bil. Han har inget jobb, inga pengar och livnär sig på att panta burkar och leta efter mat bland soptunnorna. Hans livsöde är av en djup och tragisk karaktär. Dwights pappa blir kär i en gift kvinna och de har en affär, denna affär resulterar i att kvinnans man dödar Dwights pappa och detta är ett enormt trauma som driver Dwight till ruinens brant.
Många år senare får Dwight veta att mannen som mördade hans far nu ska släppas ut från fängelset och Dwight tar det på sig att skipa rättvisa, blod för blod.
Dwight följer efter mannen och dödar honom, vad han inte vet är att någon ser honom. Den som ser honom är en del av mannens familj, en galen sådan dessutom.
Så nu börjar den onda cirkeln av hämnd. Familjen till den mördade mannen ger sig på Dwights familj och han i sin tur ger sig på alla i den mördade mannens familj. Kort sagt, det är många som döden dör.
Det som gör filmen jävligt bra är hur enkel den är, men trots sin enkelhet är den komplicerad. Hur man byggt upp Dwights karaktär och hans korta men intensiva resa från en förvirrad uteliggare till en man med ett dödligt uppdrag är mycket välgjort. Dialogen är kort, men smart och knivskarp och slutet är perfekt i sin enkelhet.
Det som jag har att klaga på att jag tycker filmen är en aning kort, bara 90 minuter för ett sådant tungt och ångestladdat drama. Filmen hade gärna fått vara 20 till 30 minuter längre.
Mitt andra klagomål gäller filmens titel "Blue Ruin". Klagomål är kanske ett starkt ord, snarare undran över titeln. Vad innebär Blue Ruin?
Jag är faktiskt inte riktigt säker och jag har letat och analyserat.
Jag har följande teori:
Det finns en plot turn och det är att den yngsta sonen i den "onda" mannens familj i själva verket är Dwights pappas son som han fick genom kärleksaffären med den gifta kvinnan.
Då tänker jag att Blue Ruin skulle kunna vara ett positivt graviditetstest (Clear Blue). Detta verktyg indikerar ett positivt resultat med ett blått streck eller ett blått plus.
Så om jag skulle göra en försvenskad översättning av filmens titel skulle det bli "Blå fördärvan" eller "Blå ödeläggelse". Så färgen blå på graviditetstestet var det som förstörde Dwights liv.
Oavsett titelns innebörd så delar jag ut fyra hipsterskägg i betyg till Blue Ruin.
Tack Jonas för att du rekommenderade denna guldklimp till mig, du är kungen!