06.05.2014 11:33
Hej och hå alla läsare, nu är jag tillbaka efter att varit borta ett tag.
Jo jag vet, jag är en jävla latmask.
Låt oss nu fortsätta framåt och kasta oss in i filmens värld.
Väldigt få skådespelare har förmågan att på ett trovärdigt sätt porträttera olika karaktärer eller sinnesstämningar. Majoriteten är fast i en eller möjligtvis två kategorier.
Det finns otaliga exempel på skådespelare som tagit sig vatten över huvudet och floppat hårt när de försökt sig på en roll som absolut inte passar dem, eller ett manus som går helt emot deras naturliga skådespeleri.
Ett lysande exempel på detta är Sir Ben Kingsley. Han är förmodligen mest känd för sin roll som Gandhi (1982) och är en mycket duktig skådis när det handlar om att medverka i välskrivna dramafilmer. Sorgligt nog är Sir Kingsley en girig jävel, eller möjligtvis en aning korkad då han gång på gång väljer att ta roller som absolut inte passar honom.
Kinglsey har enligt mig medverkat i ungefär ett 20-tal bra filmer varav några är otroligt bra, men sen gråter jag inombords när han medverkat i ytterligare sisådär 50 urusla filmer (Slipstream, The Last Legion, War, Inc, Love Guru, Prince of Persia, The Dictator, Iron Man 3, Ender's Game) med mera, med mera.
Sen har vi Nicolas Cage som ofta får oförskämt mycket skit kastat på sig. Många brukar skratta lite lätt när jag nämner Cage och säger att han faktiskt är en duktig skådis. De som skrattar brukar då påtala att han medverkat i usla filmer som National Treasure 1, 2 och snart 3, Knowing, Bangkok Dangerous, Ghost Rider 1 och 2 med mera, med mera. Jag håller med fullständigt när det talas om filmer som dessa, men Cage är en person som är mycket duktig på att porträttera dramatiska roller, skuldtyngda personligheter och karaktärer med drog och alkoholproblem.
Vi har som exempel på detta filmer som Moonstruck, Wild at Heart, Red Rock West, Leaving Las Vegas, The Rock, Face/Off, Matchstick Men, Lord of War, remaken av Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans och The Frozen Ground.
Nu har jag även sett filmen Joe och fan vad glad jag blev. Jag var lite tveksam eftersom regissören av filmen är David Gordon Green som för mig är en 50/50 regissör. Med detta menar jag att hälften av det han gör blir skit och andra hälften blir bra. Han hade precis innan filmen Joe gjort Prince Avalanche som enligt mig var ett nerköp. Det var en viss hype, men allt rann ut i sanden.
Nicolas Cage spelar karaktären Joe, en "före detta" kriminell person som numera vandrar den på den lagliga vägen, dock är denna väg en aning smal. Filmen utspelar sig någonstans i den amerikanska södern, en riktig håla fylld med inavel, alkoholism, kriminalitet och andra hemskheter.
Joe är numera arbetsledare och arbetar som "skogsröjare". Skogsbolaget vill plantera nya träd. men de får inte såga ner de existerande träden. Istället "hyr" de Joe och hans kollegor för att ränna runt i skogen och förgifta träden så att de dör och då kan bolaget komma dit och såga ner träden.
En vacker dag kommer den femtonårige pojken Gary till stan med sin gravt dysfunktionella och alkoholiserade familj. På fyllan brukar fadern misshandla Gary och han är även inte den som är den utan vid behov gör han vad som helst för att få lite sprit.
Historien är enkel, men mycket gripande och mörk. Gary börjar jobba för Joe och efter ett tag utvecklas en nära vänskap och Joe blir som en far för Gary. Till en början vill inte Joe bli involverad, men allt eftersom historien fortlöper så vill Joe göra allt han kan för att hjälpa Gary.
Filmen är utan tvekan en av Cages bättre om inte rent av bästa prestation på länge. Filmen är mycket mörk, allt är bara ångest och alla är olyckliga och försöker göra sitt bästa för att på alla sätt överleva i en hemsk verklighet. Det som "drar" ner betyget är att filmen är alldeles för förutsägbar. Ganska tidigt i filmen så fattar man hur det hela kommer att sluta och det är ju lite trist.
Jag ger Joe tre starka skogshuggare i betyg.