Regissör: Gavin Hood
Manus: Gavin Hood (screenplay), Orson Scott Card (det är han som skrivit boken).
Budget: Ca 110 miljoner dollar.
Jag har inte läst boken som skrevs av Orson Scott Card 1985. Dock känner jag till honom och vet att han är ett riktigt ärkesvin, galen högerkristen och hatar allt vad homosexualitet innebär. Han har skrivit flertalet krönikor och artiklar i olika amerikanska tidningar där han uttrycker sitt hat och sin avsky för homosexuella och samkönat leverne.
Men vi ska ju recensera filmen och inte svinet Orson Scott Card. Så jag får försöka skilja på de två så gott det går.
Först vill jag börja med att ställa mig själv och er frågan om hur det kommer sig att massa recensenter jämför och drar paralleller mellan Enders Game och Starship Troopers från 1997.
Den enda minimala liknelsen är att i Enders Game kämpar vi också mot rymdvarelser som "ser" ut som insekter. Men inte i närheten av hur monstren såg ut i Starship Troopers (Arachnids).
Filmen inleds med en superkort introduktion (Långt in i framtiden). För 50 år sedan blev jorden invaderad av rymdvarelser och tydligen bestämde arméns ledare att vi skulle kalla dessa rymdisar Formics (inte en aning om varför de får ett sånt mesigt namn och om det betyder något speciellt). Människorasen blev nästan förintad, men en hjälte vid namn Mazer Rackham offrar sitt liv och genom att kamikaza fiendens flaggskepp så lyckas människorna vinna.
Efter denna introduktion kastas vi rakt in på en skola för begåvade barn. Inte en vanlig skola med träslöjd, hemkunskap och religion, utan en skola där eleverna ska tränas i militärtaktik och andra krigiska kunskaper. Dessa barn är tydligen jordens framtid och hopp för att kunna stoppa ett framtida invasionförsök av Formicerna.
På denna skola går eleven Ender Wiggin, ett geniernas geni. Hans kapacitet att läsa sina motståndare och kontra vad som komma skall är tusen gånger bättre än den legendariska schackspelaren Garri Kasparov.
Efter ett tag så blir Ender antagen till militärskolan för att genomgå en rigorös träning tillsammans med andra barn som är typ 14.
Kriget som potentiellt ska utkämpas styrs nämligen virtuellt. Med hjälp av avancerade datorer/skärmar så styr barnen sina attackskepp (drönare) och ger dem order. Det hela skulle kunna jämföras med ett mycket avancerat virtuellt spel.
Några recensenter har ställt frågan om varför inte de vuxna skulle kunna styra dessa drönare, uppenbarligen har de inte sett filmen. Harrison Ford spelar den buttra realisten Colonel Graff.
I ett klipp förklarar han nämligen varför just barn har fått uppgiften att utkämpa ett intergalaktiskt krig. Det är nämligen så att barnens hjärnor snabbare och enklare kan ta åt sig ny kunskap än en vuxen. De är dessutom bättre på att spela dataspel än vad vuxna är och eftersom kriget inte utkämpas i traditionell stil utan istället framför datorn så är det bara så att barnen passar bättre.
Ender visar sig vara en naturlig ledare, dock inte med en gång. I början har han lite motgångar med andra elever som inte gillar honom.
Filmens budskap är att krig inte är särskilt bra och vore det inte bättre med fred.
Colonel Graff är en typisk militär. Hans mantra är att attack är bästa försvaret och att det är VI mot DEM och enbart en kan gå segrande ur striden.
Wiggen är lite mer avvaktande. Han förstår allvaret i situationen, men han har också en moralisk och etisk sida och ställer sig frågor om vad som är rätt, fel, vilka är de onda och goda, varför måste vi kriga, varför kan vi inte ha fred och så vidare.
Simulation efter simulation och allt större krav ställs på lilla Ender. Allt som tiden går kommer vi närmare den potentiella slutstriden och det är nu dags att för att ta examen. En sista jättesimulation för att kunna avgöra om Ender är redo att kommendera hela rymdflottan och ge sig iväg till Formicernas hemvärld och där förgöra dem.
I denna avgörande simulation visar Ender vart skåpet ska stå och han lyckas förstöra Formicernas planet och utplåna dem. Alla barnen är glada och Graff och övriga generaler, amiraler som är på plats är mycket nöjda.
Då dyker det upp bilder på datorskärmarna av Formicernas förintade planet i realtid och Ender frågar hur det kommer sig att dessa bilder dyker upp.
Det visar sig snart att Ender har blivit lurad. Denna sista simulation var ingen simulation, utan det sista och avgörande slaget mot Formicerna.
När femöringen ramlar ner förstår Ender att han personligen är ansvarig för att ha massmördat en hel ras och detta kan han inte hantera. Han flyr fältet.
Under filmens gång får man se små klipp med scener där Ender spelar ett spel och i detta spel dyker hans bror, syster och en annan underlig figur/monster upp.
Det visar sig sen under filmens slut att Formicernas drottning (tydligen lever Formicerna som ett samhälle av myror eller bin. De har en drottning som ger order och om denna drottning inte finns/dör så dör även resten av samhället) kontaktat Ender via telepati.
Det är nu som klyschiga klyschor kommer. Ender bestämmer sig för att han måste åka till Formicerna förstörda planet och där nere i en grotta möter han den döende drottningen som visar Ender att det finns ett ägg med en ny drottning. Här bestämmer sig Ender att han har ett moraliskt och etiskt ansvar för detta ägg eftersom det var han som förintade Formicernas möjligheter om en framtid.
Det hela slutar med en irriterande scen:
Militären har get Ender en befordran, han är nu amiral och kan göra vad han vill. Han har därför tagit ett litet skepp och begett sig djupt ut i rymden för att hitta en avlägsen planet för att kunna "kläcka" drottningen där och ge Formicerna en ny chans till en framtid.
Ender skickar ett brev till sin syster där han förklarar att han kommer att vara borta ett bra tag eftersom han är på ett humanitärt uppdrag.
"Now we will see if I´m as gifted at peace as I am at war" THE END!
Enders Game har fått blandade betyg. Mest tvåor, men också en del fyror och femmor.
Dessa fyror och femmor kan ifrågasättas när man läser de recensionerna och hur de har kommit fram till att detta är en fantastisk film som belyser hemskheterna och svårigheterna kring krig.
För mig var det ganska uppenbart vad som skulle hända och man fattade ganska fort att det skulle komma ett sådant scenario.
Inte heller känner jag att något specifikt har belysts eller diskuterats. Krig är krig och i krig dör man.
Är det nödvändigt med krig? En omöjlig frågeställning tycker jag.
Vissa krig är säkert ett måste medan andra kanske är mer tveksamma.
Det man kan vara överens om är att krig leder till lidande, men så länge det finns saker att kriga om så kommer det alltid att finnas krig. Filmens anledning till krig var att Formicerna massproducerade barn och det fanns inte tillräckligt med plats eller naturtillgångar för att överleva (precis som det är på riktigt) och Formicerna väljer att invadera jorden för det är den planet som är bäst lämpad.
Filmen är stundtals snygg, med hyfsade effekter. Men det händer inte så mycket och om man lirat lite rymdspel så tröttnar man fort.
Det är också en jädra massa militärjargonger och jag som inte gjort lumpen eftersom jag hade och fortfarande har stora problem med auktoritära personer hade för länge sedan skjutit alla mina överordnade.
Enders Game får två mycket svaga myror.