2003 skrev Don DeLillo en bok som heter Cosmopolis. Denna bok blev rekordsnabbt en megahit och praktiskt taget alla världens litteraturvetare ville diskutera, analysera, kritisera och hylla DeLillos mästerverk.
Jag har själv läst boken för några år sedan och ställde mig till den skara som hyllade det litterära innehållet. Boken var välskriven, öppen för många olika tolkningar och var fylld med undertexter, filosofiska, moraliska och etiska aspekter, samt en mängd metaforer. Bokens huvudtema handlar om att pengar och makt korrumperar och inte leder till äkta livsglädje.
Det enda jag vill kritisera med boken är att den stundtals var allt för avancerad filosofiskt och att DeLillo älskade att skriva långa och mycket krångliga meningar.
2012 så gjorde regissörernas regissör David Cronenberg en adpation av boken som följer det skrivna ordet nästan på pricken.
Eric Packer (Robert Pattinson) är en ung multimiljardär (börsmäklare) vars syn på människan är att de som är rika kan göra hur de vill medan den fattiga och vanlig människan är äckliga förlorare vars existens endast berättigas av att de drar in pengar till de rika.
Packer bor på Manhattan i en ultralyxig takvåning med en magnifik utsikt. Just denna dag har han bestämt sig för att åka till sin barberare på andra sidan stan, men allt blir inte som Packer tänkt sig. USAS president är på besök vilket lett till att massa vägar är avstängda och som om inte det skulle räcka så har även en extremt känd Hiphoppare gått och dött så en pågående begravningsprocession stör trafiken än mer och färden till barberaren tar en evighet.
Under den långa färden i Packers pimpade Limousin med tonade rutor får han besök lite då och då när limousinen måste stanna och invänta trafiken. Dessa besök består av hans läkare, älskarinna, arbetskamrat, en person som äger ett konstgalleri och ytterligare några andra besökare. Det är under dessa korta besök som de filosofiska, etiska och moraliska diskussionerna infinner sig och framförallt diskussionen om huruvida pengar kan köpa äkta lycka.
Allt medan filmen fortlöper så sitter Packer och knappar på sin laptop för att hålla koll på sina aktier, men så plötsligt gungar aktiemarknaden till och Packer befinner sig i en situation där han förlorar miljoner för varje minut som går. Denna händelse leder till panik, är det så att Packer ska förlora allt han äger och i en enda vända bli en del av den vanliga, fattiga och äckliga människan som han föraktar.
Cosmopolis har fått mycket underliga recensioner och i stort sett antigen bara fått ettor och tvåor eller fyror och femmor i betyg. I princip inga eller väldigt få betyg som landar i mitten.
Det går alltid igång en varningsklocka för mig när 20 recensenter gett en film en etta medan 20 andra gett den en femma. Detta brukar innebära att det handlar om ful och finkulturs recensenter som enbart tycker till om filmen utifrån vad de själva enbart tycker.
Filmen är lite småsnygg, och en del av fotot påminner lite om hur Matrix var uppbyggd, tuffa solglasögon, snabba klipp på husfasader och människor som glider runt intet ont anande om den hemska värld de befinner sig i.
För mig var filmen en stor besvikelse och det beror främst på Robert Pattinson. Jag kan inte alls förstå varför en så etablerad och duktig regissör som Cronenberg valt Pattinson. Det finns ju massa andra skådisar där ute som faktiskt kan agera, för det är något som Pattinson inte kan.
Ofta när man läser en bok målar man upp en bild av personerna utifrån de ofta knappa beskrivningarna och när det sedan görs film om boken man läst och skådespelarna inte är i närheten av att påminna en om hur man själv tänkte sig att de var eller såg ut så blir man besviken.
Bokens styrka ligger i dialogen och kemin som uppstår mellan Packer och hans små besök inne i hans extrautrustade och superlyxiga limousin.
Tyvärr uppstår ingen kemi i filmen alls. Dialogerna framförs styltigt och mekaniskt och det känns nästan som att man sitter och tittar på en nyhetssändning där nyhetsankaret stint stirrar på en monitor och utan känsla, bara läser rakt upp och ner vad som står på monitorn.
Återigen blir jag förbluffad över Cronenbergs val av Pattinson. Uppenbarligen har inte Cronenberg sett de fruktansvärda Twilightfilmerna där Pattinson visar upp sin fulla skådespelar kapacitet, eller snarare briten på en sådan.
Pattinson gestaltar Packer på samma livlösa, gråa och intetsägande sätt som han porträtterar vampyren Edward Cullen i Twilight.
Ett annat problem som finns i dialogen är förförståelse av det som ska sägas och förmedlas. Som jag tidigare sa så var jag ibland kritisk till att just dialogen i boken blev överdrivet komplicerad och allt för filosofisk (vad kom först hönan eller ägget?).
Det blir så uppenbart när Pattinson och några av de andra skådisarna ska levererar en komplicerad och djupt filosofisk replik som de själva uppenbart inte förstår innebörden av. Det fullkomligt lyser ett rött frågetecken ovanför skådisarna när de sitter och tänker "Vad fan var det jag nyss sa? Jag fattar inte den här repliken". Detta är något som märks och gör att dialogen känns fejkad och utan hjärta. Filosofiska diskussioner måste levereras med ett djup och allvar, man kan inte läsa innantill och med ett Arnold Schwarzenegger liknande sätt leverera livsförändrande budskap.
Jag ger Cosmopolis en svag tvåa och det är enbart tack vare att det stundtals är ett jäkligt snyggt foto som lyfter filmen.