Det är irriterande men samtidigt smått underhållande att läsa recensioner från elitistiska kulturvetare som Fredrik Strage och andra skumma typer som tror att de har vetskapsmonopol om vad som är bra, dåligt, roligt, snyggt, fräckt och sitter med ett ordlexikon som de använder flitigt för att slänga in krystade kvasiintellektuella ord här och där.
Den Brittiska komikern Sacha Baron Cohen slog igenom med dunder och brak 1999-2000 med sin underbara karaktärstolkning av en irriterande vit hiphoppare, en så kallad Wigga. Sacha Baron Cohen valde att kalla denna karaktär Ali G.
Varje avsnitt drev han med olika samhällsskikt eller intervjuade olika personer som han fullständigt ägde.
Mitt favorit avsnitt var när Ali G bjuder in en tulltjänsteman för att diskutera olika droger, dess effekter och varför dessa droger inte är lagliga. Helt jävla otroligt roligt och jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.
2006 var året då Sacha Baron Cohen gick från känd komiker till att bli megakänd, älskad och hatad.
Det hela började med filmen Borat där Sacha spelar en reporter från Kazakstan som åker till USA för att ta del av det förlovade landet där alla ens drömmar uppfylls. Aldrig tidigare hade man sett något liknande, en person förklädd till en Kazakstanier som genom intervjuer med olika människor hånade och förlöjligade USA utan att dessa efterblivna människor en fattade vad som pågick.
Efter succén med Borat så spelade Sacha tillsammans med Will Ferrell och John C. Reily in filmen Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby. Sacha spelar rollen som den franska Formel 1 föraren Jean Girard som kommer till USA för att visa var skåpet ska stå i NASCAR scenen.
Filmen var fantastiskt rolig och Sacha spelade helt lysande.
Allt såg ut att gå Sachas väg, men 2009 gjorde han en enorm miss med filmen Bruno. Sacha spelar en modemogul från Österrike som dessutom är bög. När hela hans värld rasar samman efter att hans pojkvän dumpat honom drar han till USA för att spela in en talkshow, men saker och ting går inte som planerat.
Bruno var mer eller mindre en flopp. Budgeten låg på 42 miljoner dollar och under premiären och följande veckor spelade den bara in drygt 60 miljoner dollar och i filmiska mått är detta en enorm flopp. Enligt Warnerbros är det en flopp om en film inte lyckas dra in ungefär eller mer än det dubbla av vad budgeten låg på.
2012 är det dags att lansera filmen The Dictator. Manuset stod Sacha själv för medan tv serie mogulen Larry Charles regisserade (Seinfeld, The Tick, Dilbert, Entourage och Simma lugnt Larry).
Sacha spelar diktatorn Aladeen som regerar i det fiktiva landet Wadiya som fiktivt ligger öster om Sudan. Wadiya har en massa olja och guldresurser som han dock inte tänker sälja till USA. Men hans rådgivare Tamir (Ben Kingsley) vill att de ska öppna upp landet för att kunna tjäna mer pengar på oljan och guldet. För att kunna göra detta ordnar Tamir en dubbelgångare som ska ta Aladeens roll och på en resa till USA förkunna att Wadiya tänker bli en demokratisk stat och därmed öppna upp för försäljning av oljan och guldet.
Filmen har fått bra recensioner i Europa, treor och fyror av de flesta medan den mer eller mindre blivit sågad i USA. Faktum är att filmen var en superflopp. Budgeten var 65 miljoner dollar och under öppningsveckorna spelade den inte ens in 60 miljoner.
Fredrik Strage gav filmen en fyra och tyckte att den var extremt underhållande och att Sacha hade på ett fyndigt sätt fått in hur den Arabiska våren påverkar världen och Strage påstår även att Aladeen är ett porträtt av olika diktatorer så som Saddam Hussein och Khadaffi.
Strage verkar se saker i filmen som jag inte alls kan hitta efter att tittat på den två gånger.
The Dictator är inte rolig överhuvudtaget, extremt överdriven, trist, överspelad och en massa kiss och bajshumor som passar bäst för en tioåring eller personer som gillar gamla avsnitt av Benny Hill.
Att påstå att Aladeen ska vara ett porträtt av Saddam Hussein och Khadaffi fattar jag inte alls, förutom att de givetvis har en massa pengar som de spenderar på en massa skit och skågg. Förutom detta finns det inga likheter alls. Aladeen porträtteras som totalt efterbliven och hans intellekt påminner om en sjuårings. Om då dessa egenskaper skulle vara synonyma med Saddam Hussein och Khadaffi då hade de aldrig lyckats hålla makten i flera decennier.
Strage säger att han uppskattar humorn och exemplifierar detta med ett tal som Aladeen håller där han talar om sitt kärnvapenprogram som enbart utvecklas i fredligt syfte. Strage säger att detta är ett klockrent exempel på hur diktaturer förskönar verkligheten. Strage är ju helt ute och cyklar. ALLA länder som har kärnvapen, diktaturer eller demokratiska länder säger ju exakt samma sak. USA säger att de i fredsbevarande syfte måste ha minst lika många eller gärna lite fler kärnvapen än vad Ryssland har så att de ska kunna vara en balans
Jag ger The Dictator två svaga kärnkraftverk