Melancholia

22.12.2013 12:08

Melancholia är skriven och producerad av den Danska demonregissören Lars von Trier och har fått stor uppmärksamhet och generellt mycket höga betyg av filmkritikerna. Medelbetyget ligger på fyra av fem möjliga och när en överhängande majoritet av både svenska och utländska kritiker ger Melancholia mestadels fyror och femmor i betyg så kan det helt enkelt bara betyda att filmen är fantastisk. Men detta är så långt ifrån sanningen man kan komma 

Man kan säga att Melancholia är ett typiskt Trier karaktärsdrama och jag förstår inte hur han och filmbolaget satt genren till Drama/SciFi då det inte finns ett uns av Scifi någonstans i filmen.
Grundhistorian handlar om de två systrarna Justine och Claire samt Claires man Jhon. Jhon är en vetenskapsman och forskar om jymden och planeter. Han är mycket saklig och förlitar sig de fakta som vetenskapen presenterar och han är en lugn och logisk person. Claire är planeraren i familjen. Hon har ett inre lugn och är väldigt organisatorisk. Justine arbetar med reklam och marknadsföring och lider enligt Trier av Melankoli. Justine har precis gift sig och systern har planerat den enorma bröllopsfesten in i minsta detalj, men allt går åt helvete. Helt plötsligt efter att allt gått åt skogen så flyttas vi tittare snabbt till del två i dramat och då är vi genast långt fram i tiden och det verkar som om Justine har skilt sig och flyttat hem till systern för att ta igen sig.
Det visar sig också att Jhon och hans polare på NASA har upptäckt en ny planet som de så lämpligt döpt till Melancholia. Denna planet kommer att passera nära jorden men världen alla forskare är överens om att denna planet inte kommer att krascha med vår kära jord.

Jag vill börja med att starkt ifrågasätta Triers sjukdomsbeskrivning av Justines Melankoli. Enligt Nationalencyklopedin och senaste läkarboken så är Melankoli när en person blir tungsint och det går inte att avleda eller påverka symtomen genom yttre stimulans. Allt känns plågsamt och man känner en total likgiltighet inför omvärlden och har inget engagemang för någonting, inte ens för sina anhöriga. Ofta vaknar man vid tre-fyra tiden på morgonen och mår som sämst då, men känner sig något bättre framåt eftermiddagen och kvällen. Man känner stark oro och ängslan. Ångesten gränsar ibland till dödsångest och kan vara mycket plågsam, särskilt när man vaknar tidigt på morgnarna.

Justine uppvisar ett fåtal av dessa symptom men efter mer efterforskning om människans psyke så skulle jag vilja påstå att hon istället lider av manodepressivt. Filmen är extremt förutsägbar precis som många av Triers andra filmer. Trier gillar att arbeta med karaktärer som skiftar personlighet mellan varandra och det gör han också i Melancholia. Claire som är den självsäkra storasystern börja få värsta nojorna och panikångest över den närmande planeten och hennes rädsla för att planeten inte ska passera utan istället förinta jorden. Jhon vetenskapsmannen förändras till en feg stackare då han får veta av sina polare på NASA att de mattematiska uträkningarna var felaktiga och planeten kommer att krascha med jorden och allt kommer att explodera och alla kommer att dö. Justine blir plötsligt helt frisk och antar sin systers tidigare personlighet som att trösta och få sin syster att inse att slutet är nära och vi kan inget göra.

Två timmar som känns som tio. En otroligt seg film som dock inleder extremt starkt de första fyra minuterna med vackert foto och välkomponerad musik. Men sen börjar lidandet, det konstiga och kontinuerliga avsaknaden av förklaring till vad fan det är som händer och varför i helvete händer det som händer. Vi tittare får i princip ingen förklaring till vad fan det är som händer.

Varför gifter sig Gustaf Skarsgårds karaktär med en uppenbar galning? Varför vill Justine plötsligt ta ett varmt bad mitt under bröllopsfesten? Vad är det för jävla reklamslogan som hennes chef vill att hon ska kläcka ur sig? Varför knullar Justine med en av chefens anställda på golfbanan mitt under bröllopsfesten? Varför får vi inte veta vad som sker mellan akt ett och akt två? Varför misshandlar Justine sin häst? Hur kom det sig att världens alla snillen räknar fel och planeten kraschar mot jorden? Hur fan kommer det sig att planeten först inte kolliderar utan passerar förbi för att i nästa sekund ändra sig, tvärnita och vända om tillbaka mot jorden? Hur fan kom Trier och filmbolaget fram till att genren är ett Drama/SciFi?

Som jag tidigare nämnt så har filmen ett vackert foto, det har alla Triers filmer, men den totala avsaknaden av tempo, konstigheter och att saker som händer aldrig förklaras gör att jag helt tappar sugen och efter ungefär 20 minuter vill jag ge upp och istället titta på Rederiet. Men jag har aldrig slutat att titta på en film när jag väl börjat se den. Man måste helt enkelt se färdigt en film som man börjat titta på. Jag kan inte se eller känna det som uppenbarligen andra kritiker ser. Men jag är helt övertygad om att de antingen är mutade eller är så jävla påtända av psykedeliska droger att de på så sätt fått en extremt bra filmupplevelse. Själv vill jag uppfinna en tisdmaskin så jag kan åka tillbaka i tiden och övertala mig själv att inte se skiten

Jag delar ut ett ruttet lingon till Melancholia som numera toppar listan över sämsta film som jag någonsin sett.