Regissör: Farren Blackburn
Manus: Matthew Read
Blackburn är en ganska duktig regissör med tunga tv titlar bakom sig som Doctor Who (2011), The Fades, 2011 och Luther (2013).
Read som står för manuset vet jag inte så mycket om mer än att han har varit med och producerat tv-serien Wallander (2010-2012) och den fruktansvärt dåliga SciFi tv-serien Outcasts (2011).
I Hammer of the Gods är det uppenbart att både Blackburn och Read har gjort ett uruselt arbete med allt. Usel dialog, uselt koreograferade fighter, fruktansvärda kostymer och frisyrer.
Elakingar som kutar runt med löjliga ansiktsmasker som hade passat bättre på en fetischklubb i nutid.
Filmen handlar om vikingar i England som slåss mot brittiska soldater och andra brittiska vikingar. En döende vikingakung beordrar sin ena son att ge sig ut och leta rätt på hans förstfödda son. Detta eftersom kungariket är i kris och den enda som kan rädda dem är tydligen denna förstfödda son då den döende kungen anser att yngste sonen inte är redo att axla tronen och rädda kungadömet.
Så nu måste yngste son ge sig ut och hacka sig fram genom Englands alla hörn för att hitta sin försvunna broder. Det slaktas med yxor, svärd, knivar, stridshammare, pilbågar, armborst, spjut och diverse andra tillhyggen.
Efter allt slaktande visar det sig att den försvunna brodern har blivit en elaking. Han har startat en ond kult och tänker ta över hela England. Så nu måste hans lillebror slakta än mer för att stoppa äldre broderns onda planer.
När jag började titta på filmen så trodde jag att det först var en splatter/hack and slash genre ala Bad Taste (1987).
Detta eftersom filmen börjar med ett litet slagsmål och där introducerar karaktärerna en efter en genom korta men blodiga scener där en karaktär slaktar en elaking och sedan gör karaktären ett fult flin eller skratt samtidigt som karaktärens namn dyker upp i guld eller lätt bronsfärg.
Man skulle ju faktiskt kunna påstå att det är en komedi för den är ju så komiskt dålig.
För att locka tittare har man ju castat Clive Standen som spelar karaktären Rollo i serien Vikings. Här porträtterar han i princip samma karaktär, långt flottigt hår med ett par småflätor här och där och ett väl arrangerat skägg.
Man har ju också kvoterat in en kvinnlig skådespelare för att på något blekt sätt blidka de feminister som kan tänkas titta på denna film. Problemet är bara att dessa feminister förmodligen blir mer upprörda nu än om hon inte varit med överhuvudtaget.
Jag har letat på alla hemsidor jag kan tänka mig som rör film och inte en enda har information om vad filmen har kostat att spela in. Däremot finns det gott om information om hur mycket pengar filmen hitintills dragit in.
För mig är det häpnadsväckande att filmen ens gått upp på bio i USA. Denna rulle skulle ju gått direkt till DVD eller till soptunnan.
Filmen öppnade starkt och drog in hela 164 dollar under öppningshelgen och i dagsläget har Hammer of the Gods dragit in det skämtsamma beloppet 438 dollar.
Helt fucking otroligt.
Förmodligen har manusförfattaren och producenten tänkt följande "Serien Vikings gick ju ganska bra så en film om Vikingar ligger i tiden".
Både rätt och fel säger jag. Serien Vikings är okej, inte direkt upphetsande men den duger att titta på i brist på något som är bättre.
Om man prompt ska göra film/serie om vikingar så gäller det ju att ha koll på sin fakta gällande just vikingar. Var bodde de, när levde de, vad hade de på sig? Och så vidare.
Hammer of the Gods är en extremt usel rip-off av just serien Vikings. Serien har hyfsad koll på sin fakta om vikingar, inte allt men det mesta, medan filmen Hammer of the Gods har fel om allt.
Det som räddar betyget från en fulländad kalkon är de otroligt vackra miljöerna och fotot.
Jag delar ut EN tårögd Oden samtidigt som jag själv gråter en skvätt över att ha kastat bort 90 minuter av mitt dyrbara liv.