Dessa eviga remakes
2011 var utan tvekan remakens stora år och Hollywood sprutade ut filmer som antingen var remakes på klassiker eller lite nyare inköpta licenser.
Låt oss titta lite närmare på årets remakes och se om det var något av värde eller om det mesta var skit.
Rise of the Planet of the Apes, Arthur, Captain America, Conan the Barbarian, Footloose, Fright Night, Gullivers Travels, Jane Eyre, Let me In, Straw Dogs, Millennium trilogin, The Green Hornet, The Thing och The Three Musketeers. Hela 10 remakes plus köpet av Stieg Larssons Millennium trilogi samt John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in.
Rise of the Planet of the Apes 2011. Med tanke på filmens innehåll skulle jag vilja påstå att det är en remake av Conquest of the Planet of the Apes från 1972 och remaken var riktigt dålig.
Arthur 2011. En remake av klassikern Arthur med Dudley Moore från 1981. Russel Brand som Arthur gjorde att fick ont i magen och inte på ett bra sätt.
Captain America 2011. Det har gjorts ett antal filmer med hjälten Captain America, Captain America 1944, Captain America 1979 och Captain America från 1990. Remaken var ganska klyschig, men inte helt värdelös.
Conan the Barbarian 2011. Den som inte känner till originalet med Arnold Schwarzenegger från 1982 borde skämmas. Jason Momoa från Bay Watch spelar Conan och filmen var utan tvekan årets kalkon.
Footloose 2011. Remake av klassikern Footloose med Kevin Bacon i huvudrollen från 1984. Remaken var ett uselt skämt.
Fright Night 2011. Underbara Fright Night från 1985 med Amanda Bearse som spelar Amy. Alla vet väl vem Amanda Bearse är? Hon spelar ju Marcy D'Arcy i Married with Children (Våra värsta År). Denna remake förstörde allt som orginalet stod för och Colin Farrel gör förmodligen en av sina sämsta prestationer någonsin.
Gullivers Travels 2011. Herre jäklar vad det har gjorts filmer som handlar om Gulliver och hans sketna resor, 1939, 1960, 1977 och 1996. Det gjordes till och med en tv-serie med Ted Danson som spelade Gulliver. Jack Black gör här remaken och jag gillar Jack, men i Gullivers Travels är han otroligt jobbig och filmen är jättedålig.
Let me In 2011. Det svenska originalet Låt den rätte komma in släpptes på bio 2008 och blev sen uppköpt av Hollywood i slutet på 2009. Dealen mellan John Ajvide Lindqvist och det amerikanska filmbolaget sas vara att John hade krävt att remaken skulle vara så lik som möjligt. Detta var ju givetvis en fet lögn då giriga John fick BRA betalt av filmbolaget och sa till dem att "Gör vad fan ni vill med min bok, jag har blivit rikligt kompenserad och bryr mig bara om pengar och struntar i mitt artistiska verk". Den amerikanska remaken var inte bra.
Straw Dogs 2011. I Sverige fick filmen Straw Dogs från 1971 med Dustin Hoffman i huvudrollen heta "Det Galna Gänget". När SF köper in utländska filmer och ger dem en annan titel är det allt för ofta en underlig och mesig titel som ges. Remaken med bland annat Gustav Skarsgård i en av rollerna var ljusår från att nå upp till samma nivå som originalet.
Millennium trilogin (The Girl with the Dragon 2011). Det svenska originalet hette rätt och slätt Luftslottet som sprängdes och kom ut 2009. Jag gillade verkligen inte den amerikanska remaken. Det berodde mycket på att regissören sagt till Daniel Craig att han skulle prata en dålig och grötig engelska som lät lite efterbliven. Svenskar pratar inte så kass engelska.
The Green Hornet 2011. Filmen är en remake av den amerikanska tv-serien med samma namn. I tv-serien från 1966 spelade Bruce Lee rollen som Kato. Remaken var rörig och allt för tramsig.
The Thing 2011. I originalet spelar allas vår hjälte Curt Russell huvudrollen från 1982. Remaken var hemskt dålig.
The three Musketeers 2011. En oändlig klassiker som filmatiserats hur många gånger som helst. Det hela började redan 1903 och sen dess har det kommit 19 olika filmer om Athos, Aramis, Porthos och lilla D'Artagnan. Vad ska man säga? ZzZzZzZ
Vad kan då tyckas om remakes. Hur ofta blir remaken bättre än originalet? Svaret är; sällan. Allt för ofta kommer remaken inte ens i närheten av originalet. Men Hollywood är Hollywood och har alltid trott att en film bärs upp enbart av antalet kända skådisar som medverkar. De verkar ha glömt att om man har ett uselt manus så spelar det inte någon roll om de bästa skådisarna i hela jävla världen är med i filmen.